Biljetter kan köpas på Ticnet eller i Kulturens Hus biljettkassa.

Program

Lina Järnegard (1979) Emellanåt, stundom (2016) 7 min/Beställningsverk för Norrbotten NEO /

Lars Sandberg (1955) Fältstudier (2014) 7 min /

Johan Svensson (1983) Diamond Dust (2014) 5 min /

Cristian Marina (1965) Four on Five (2012) 10 min /

Leilei Tian (1971) The Hymn of the Pearl (2014) 9 min /

Per Mårtensson (1967) Nemea’s Secret (2016) 10 min / Beställningsverk för Norrbotten NEO

Besättning
Sara Hammarström, flöjter / Robert Ek, klarinetter / Daniel Saur, slagverk / Mårten Landström, piano / Brusk Zanganeh, violin / Kim Hellgren, viola / Elemér Lavotha, cello

I det långsiktigt upplagda projektet New Sweden kartlägger Norrbotten NEO de samtida strömningarna bland de svenska tonsättarna. I programmet New Sweden 2016 fördjupas bilden av ett mångfacetterat landskap – fullt av reflektion, spegeltrick och estetiska vågrörelser. Här är också det kammarmusikaliska i fokus: musiken framförs helt utan dirigent, vilket skapar en nerv utöver det vanliga. Pulsen och den gemensamma andningen i ensemblen blir avgörande för tolkningarna av de ofta tekniskt krävande verken. NEO har ännu en gång valt tonsättare som utgör säregna och unika röster i det svenska musikmyllret.

De två beställningsverken – komponerade av Lina Järnegard och Per Mårtensson – utgör en exklusiv inramning till programmet. Dessutom uruppförs ett verk av Cristian Marina från 2012 som här hittat sitt rätta sammanhang. Flera av de representerade tonsättarna är intresserade av att få instrumenten att låta annorlunda – få dem att kliva ut ur sig själva och det traditionella soundet.

I Johan Svenssons Diamond Dust möts vi av ett intensivt pickande och pockande, en värld av andetag och rörelse; ett engagerat samtal mellan likvärdiga röster. Lars Sandbergs musik liksom drar lyssnaren till sig genom sin formsköna stränghet – en nästan asketisk värld där ändå musiken klingar fritt – fritt från choser och poser. I kinesiska kompositören Leilei Tians musik finns inga motsättningar mellan det traditionella och det moderna, inte heller mellan det maskulina eller feminina. Den ständiga strävan efter en transcendental spiritualism är drivkraften när hon skriver sina verk.
Programmet är skräddarsytt för de nyfikna öronen – de öron som letar efter musiken ”Le mot juste”; ordet som vägts på guldvåg.

OM VERKET EMELLANÅT, STUNDOM:

”Vissa stycken blir mer av ett sökande än andra. För att hitta något som tyckts förlorat. Försöka få fatt på en idé som ännu är så vag. Att irra än hit än dit. Att undvika gamla spår. Eller kanske åter trampa samma mark. Låta sökandet ta sin plats. Vara viktigt i sig. Inte mindre eller större än så. Att det sen handlar om mönster och melodi kan nog också vara sant.”

OM VERKET FOUR ON FIVE:

”Det här stycket ingår i en kompositionscykel för olika instrument och kammarensembler som bygger på jazz. Inte som variationer eller arrangemang utan som en utforskning av möjligheter att översätta jazzelement till samtida klassisk musik. Utgångspunkten är ett jazzfragment som filtreras, omvandlas till något eget med ursprunget kvar som en skugga eller jazzatmosfär. I Four on Five har jag lånat från trumpetaren Miles Davis Four och låter det börja i ett slags cool-jazz anda för att vartefter gå över i ett slags ”nutida konstmusik” post-bop.”

OM VERKET NEMEA’S SECRET:

Utanför staden Nemea huserade det nemeiska lejonet enligt grekisk mytologi. Man kan läsa på nätet eller i uppslagsverk om Herakles och besten. I Theogonin skriver Hesiodos följande om djuret:
”Hjälten Bellerophontes och Pegasus dödade monstret som dessförinnan fött den fördärvliga sfinxen, kadméers skräck, sedan hon lägrats av Orthos, och även det lejon som Hera, Zeus’ högt vördade maka, lät växa upp på Nemeas höjder och bli till ett gissel för alla människor i trakten. Bland hennes eget folk gick det härjande fram och tog byten och hade ensam oinskränkt makt på Apesas och Tretos. Likväl, av Herakles’ starka hand fick det se sig besegrat.”
(översättning: Ingvar Björkeson)

”Jag använder ett instrument som heter ”ett lejons vrål” i det här stycket. Instrumentet har en viktig funktion i stycket men är ändå inte styckets utgångspunkt. I tankarna på hur det skulle fungera musikaliskt dök tanken på det nemeiska lejonet upp. Lejonet var ju inte direkt någon hemlighet utan ”ett gissel för alla mänskor i trakten” som Hesiodos skriver. Men instrumentet och dess användning i mitt stycke har något gåtfullt och mystiskt över sig – i alla fall för mig. Stycket har tre delar med rytm, klang och melodi som huvudelement i respektive del. I rytmdelen drivs musiken av pianot, klangdelen är nästan en slagverkskadens och basflöjt, basklarinett och violoncello har huvudrollen i melodidelen.”

– Per Mårtensson